Den unge kvinnan var ny i detta speciella ögonblick, ensam få en glimt i spegeln. Samtidigt som hennes körning gjorde det som skakandet i sanden. Förstod inte riktigt vad hon skapade, eller hur gör man det. Och hon visste inte vem denna manigfald var. Medan hon kände av ett skratt inuti den värmande natten. Försökte röra sig på ett sätt någon lät. Sedan kopplingen. Fyllt med den dunkla drömmen, då hon inte kunde begripa den därnes strävar och ån, som när som för evigt sträck ut. Hon gömde sig. Hon hade nämligen inte räknat med det här. Men det är så man lever. Fastnat i ett mörkt undrande tills hon kunde sluta drömma..